Botaniska samlingar

Grunden för våra algsamlingar är det mycket värdefulla Agardhherbariet, som Carl Adolf Agardh och hans son Jacob Georg Agardh byggde upp under 1800-talet. Det innehåller cirka 50 000 insamlingar av alger från hela världen. En stor andel av insamlingarna har använts vid beskrivningen av nya arter och är alltså typmaterial. Vi har registrerat hela Agardhherbariet i en särskild databas, som inte finns sökbar på nätet ännu. Anledningen till detta är att herbariet, liksom databasen, är mycket komplicerad att förstå och tolka. Vårt mål är att bearbeta databasen så att den blir sökbar och begriplig även för utomstående.

Förutom Agardhherbariet finns också ett allmänt algherbarium med omkring 52 000 kollekter hälften från Norden och hälften från resten av världen. Genom bytesverksamhet har har vi fått material från framför allt Europa, Australien, Japan och Nordamerika till samlingen. Typmaterialet i det allmänna algherbariet registrerar vi efter hand i huvuddatabasen. Där finns också samtliga brunalger, rödalger och kransalger från Norden registrerade och sökbara.

Viktiga insamlare

• Carl Adolf Agardh (1785–1859)
• Jacob Georg Agardh (1813–1901)
• Olof J. Hasslow (1871–1952) – kransalger (Characeae).
• David Hylmö (1883–1940)
• Harald Kylin (1879–1949) – rödalger (Rhodophyta).
• Otto Nordstedt (1838–1924) – sötvattensalger.
• L. G. Sjöstedt (1894–1975)
• L. J. Wahlstedt (1836–1917) – kransalger (Characeae).

Exempel på hur du kan använda vår algsamling

• Vattenföroreningar – Alger i Durham (artikel på engelska i Botanical Journal)
• Molekylär ekologi – Invasiva Codium fragile (artikel på engelska i Diversity of Distributions)

Samlingarna av kärlväxter, det vill säga ormbunks- och fröväxter, omfattar cirka två miljoner exemplar och är uppdelade på ett nordiskt respektive ett utomnordiskt herbarium som är ungefär lika stora.

Det nordiska kärlväxtherbariet är sorterat på arter och floraprovinser (landskap) och är mycket heltäckande. I stort sett samtliga arter som påträffats i Norden är representerade och i regel finns även belägg för alla förekomster på provinsnivå. Särskilt väl representerade är Skåne, Blekinge och Småland. Stora samlingar har tillkommit genom Lunds Botaniska Förenings växtbyte och dess olika inventerings- och miljöövervakningsprojekt i bland annat Skåne, Blekinge och på Pepparholm i Öresund. Museet och föreningen har under över 150 år haft ett nära samarbete. Mycket värdefullt modernt material från floraprojekt i andra delar av Sverige har också donerats till museet efter det att vid museet verksamma experter hjälpt till att identifiera arterna.

I stort sett allt material i de nordiska samlingarna är registrerat och sökbart genom Sveriges Virtuella Herbarium (extern webbplats på engelska).

Genom forskningsresor och en vidsträckt bytesverksamhet har samlingarna berikats med kärlväxter från hela världen och samlingarna täcker i dag mer än 90% av alla växtfamiljer och ca 70% av alla världens växtsläkten. Tack vare taxonomisk och växtgeografisk forskning som bedrivits vid Lunds Universitet samt Lunds Botaniska Förenings engagemang är samlingarna från Medelhavsområdet, i synnerhet Grekland, särskilt omfattande. Bland utomnordiska samlingar som tillkommit genom forskning vid universitetet märks också samlingar från Marocco, Sydafrika, Namibia och Kenya.

Av det utomnordiska herbariet är bara en mindre del registrerad och sökbar i våra databaser. Nästan allt material från Grekland och Österrike är dock registrerat, liksom material av vissa släkten och insamlare och alla samlingar som tillförts museet under 2000-talet. Eric Acharius och Anders Jahan Retzius herbarier, vilka innehåller kärlväxter samlade under 1700-talet och tidigt 1800-tal, är också fullständigt registrerade. Bland detta material märks mer än 1 300 typexemplar.

En genomgång av herbariet pågår för att identifiera allt typmaterial och bygga upp ett separat typherbarium. Vi registrerar typerna fortlöpande i vår databas och de blir då sökbara genom Sveriges Virtuella Herbarium och Global Biodiversity Information Facility (extern webbplats på engelska). Vi fotograferar eller skannar allt typmaterial för att öka tillgängligheten ytterligare.

Viktiga insamlare

• Carl Hilding Blom (1888–1972) – Nordiska adventivväxter
• Rolf Dahlgren (1932–1987) – det sydafrikanska släktet Aspalathus
• Thore C. E. Fries (1886–1930) – södra Afrika
• Carl Emil Gustafsson (1868–1939) – björnbär (släktet Rubus)
• Johan Oskar Hagström (1860–1922) – natar (släktet Potamogeton)
• Karl Theodor Hartweg (1812–1871) – Colombia, Ecuador, Guatemala, Mexiko, Kalifornien
• Otto R. Holmberg (1874–1930) – Skandinavien, Azerbajdzjan, Georgien
• Björn Holmgren (1872–1946) – södra Sverige
• Thomas Landström (1944–2017) – Centraleuropa, Grekland, Kenya
• Per Lassen (1942–) – Medelhavsområdet
• Reinhold Matsson (1870–1938) – rosor (släktet Rosa)
• Svante Murbeck (1859–1946) – Bosnien, Nordafrika, kungsljus (släktet Verbascum)
• Leopold M. Neuman (1852–1922) – Skandinavien
• Alf Oredsson (1939–2010) – björnbär (släktet Rubus)
• Ludwig Preiss (1811–1883) – Västra Australien
• Anders Jahan Retzius (1742–1821)
• Hans Runemark (1927–2014) – Grekland och Turkiet
• Paul Sintenis (1847–1907) – Centraleuropa, Cypern, Grekland, Turkiet, Turkmenistan, Puerto Rico
• Sven Snogerup (1929–2013) – Norden och Grekland
• Richard Spruce (1817–1893) – Brasilien, Ecuador, Peru, Venezuela
• Åke Svensson (1951–) – Norden och Medelhavsområdet
• Torbjörn Tyler (1973–) – Sverige
• Henning Weimarck (1903–1980) – södra Sverige, södra Afrika

Lavsamlingen är den nästa största i herbariet. Det beror på att vi har haft aktiva lavforskare på museet under många år. Vi har även haft ett omfattande utbyte med kollegor vid herbaria i olika delar av världen. De första insamlingarna gjordes redan i början av 1800-talet och idag beräknar vi att vi har runt 160 000 samlingar.

Samlingarna är indelade i ett nordiskt och ett utomnordiskt herbarium med cirka 70 000 respektive 90 000 kollekter. Södra Sverige är särskilt väl representerat, främst genom Ove Almborns samlande under 1930- och 40-talen. I den utomnordiska samlingen märks ett särskilt rikt material från södra Afrika, insamlat av Almborn och Kärnefelt för att beskriva lavfloran i området.

De nordiska samlingarna är fullständigt registrerade och sökbara i vår databas. I det utomnordiska materialet har vi registrerat familjerna Parmeliaceae och Teloschistaceae eftersom det pågår aktiv forskning vid museet i dessa familjer och de är särskilt rikt representerade. Familjen Ramalina är också fullständigt registrerad.

Numera finns det också en DNA-samling som består av 800 extraktioner med tonvikt på Parmeliaceae.

Viktiga insamlare

• Sten Ahlner (1905–1991) – Sverige, Norge, Finland, Ryssland.
• Ove Almborn (1914–1992) – södra Sverige, Danmark, södra Afrika.
• Ulf Arup (f. 1959) – södra Sverige, Norge, Nordamerika, Sydamerika, Sydkorea.
• Alfred Berg (1837–1917) – Sverige, Norge.
• Olof Gotthard Blomberg (1838–1901) – Sverige, Norge.
• Stefan Ekman (f. 1965) – södra Sverige, Nordamerika.
• Herman Falk (1840–1880) – Sverige
• Gustaf Haglund (1900–1955) – södra Sverige
• Torsten Hasselrot (1903–1970) – mellersta och norra Sverige
• Johan Hulting (1842–1929) – Sverige.
• Birger Kajanus (1882–1931) – norra Sverige, Danmark
• Ingvar Kärnefelt (f. 1944) – Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Sydgeorgien, Nordamerika.
• Gustav Oskar Andersson Malme (1864–1937) – Sverige, Sydamerika.
• Hans Runemark (1927–2014) – Europa, Nordafrika.
• Fredrik Svanlund (1832–1902) – Sverige, Danmark
• Erik Vrang (1870–1958) – Sverige, Norge.

Exempel på hur du kan använda vår lavsamling

• Luftkvalitet – Jämförelse av luftföroreningar (artikel på engelska i Environmental Pollution)
• Biomonitorer – Jordpartiklar i lavar under de senaste 100 åren (artikel på engelska i ScienceDirect)
• Gifter – Tungmetaller i lavar (artikel på engelska i Bryologist)
• Ekologi – Övervakning av lavar och klimatförändringar (artikel på engelska i NATO Science Serie)
• Ekologi – Datering av jordskred med hjälp av lavar (artikel på engelska i Earth Surface Processes and Landforms)

På gång

• Inventering av lavar i Padjelantas nationalpark
• Donation av Steen Christensen
• Teloschistaceer på Galapagos – ny publikation på engelska i Plant and Fungal Systematics

Mossherbariet består av cirka 149 000 kollekter. Samlingen är uppdelad på Norden respektive övriga världen.

Från Norden finns det 75 000 insamlingar av bladmossor, 15 000 levermossor och några nålfruktmossor. Samtliga nordiska mossor har vi registrerat i huvuddatabasen och finns därmed sökbara på nätet.

Det utomnordiska herbariet omfattar runt 47 000 bladmossor och 12 000 levermossor.

Samlingen är framför allt värdefullt ur växtgeografisk synpunkt. Typmaterialet registrerar vi i huvuddatabasen. Sannolikt är dock flertalet typer ej markerade på särskilt sätt och återstår därför att identifiera.

Projekt Skånes Mossor

2007 drog Lunds Botaniska Förening igång inventeringen av Skånes mossor där Skåne delats upp i 536 rutor som ska undersökas. Inom projektet samlas det in stora mängder material för bestämning, omkring 5000 kollekter per år, och de förvaras i mossherbariet. Hittills har 45 000 kollekter samlats in och när projektet avslutats kommer materialet att slutdeponeras i museets samlingar.

Viktiga äldre insamlare

• Stig Waldheim (1911–1976) – södra Sverige
• Herman Persson (1893–1978) – södra Sverige
• Sixten Bergström (1878–1949) – speciellt Dalsland
• Sven Berggren (1837–1917) – södra Sverige och Nya Zeeland
• J. W. Zetterstedt (1785–1874) – södra Sverige
• Hjalmar Möller (1866–1941) – hela Sverige
• Elsa Nyholm (1911–2002) – södra Sverige, Abisko
• Henning Weimarck (1903–1980) – hela Sverige

Viktiga aktiva insamlare

• Tommy Nilsson – Småland
• Torbjörn Tyler – södra Sverige

Svampsamlingen består av cirka 41 000 kollekter från Norden (huvudsakligen södra Sverige) och runt 22 000 kollekter från övriga världen.

I Skånes pågår en inventering av storsvampar som årligen resulterar ett stort antal kollekter från ett tjugotal insamlare. Samlingen används också i Svenska artprojektet.

Just nu pågår arbetet med att kurera och registrera Arne Rydbergs donation av svampar från huvudsakligen Blekinge. Hela samlingen beräknas omfatta knappt 3 000 kollekter. Vi har också precis börjat ta emot Sven-Åke Hansons stora och unika svampsamling som kommer att tillföra bortåt 1 000 nya arter till museet. En mycket stor andel av samlingarna representerar helt nya arter för Sverige, huvudsakligen av Ascomyceter.

Samtliga våra nordiska svampar inklusive rost- och sotsvampar är registrerade. Det gäller även vår betydande samling av algsvampar (Oomycetes), främst bladmögel (Peronospora). Algsvamparna är inte närmare släkt med svamparna, men brukar i herbariesammanhang av tradition behandlas tillsammans med svamparna. Bland algsvamparna finns några av de allra värsta skadegörare på växter vi känner till.

Viktiga insamlare

• Olof Andersson (1912–1995) –storsvampar från södra Sverige
• Arne Ryberg (1936–2018) –Blekinge
• Harry Christoffersson, (1891–1970) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)
• Arne Gustavsson (1927–2013) – algsvampar, särskilt bladmögel (släktet Peronospora)
• Carl Hammarlund (1884–1965) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)
• Ernst Ljungström (1854–1943) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)r

Aktiva större insamlare

• Bernt Hägg (född 1934) – mest Skåne
• Sigvard Svensson (född 1955) – mest Skåne

Nordic Mycological Congress

Kongressen anordnas vartannat år och flyttar mellan de nordiska länderna. Hösten 2022 ordnar vi den här i Skåne. Kongressen är ett samarrangemang mellan Biologiska museet, Puggehatten – Skånes Mykologiska Förening, Sveriges Mykologiska Förening med flera.