Sinnesbiologi

Djur använder sina sinnesorgan för att upptäcka och reagera på viktiga signaler från sin omgivning. Synintryck, dofter eller ljud från en potentiell partner, varningssignaler om ett närmande rovdjur eller ett omedvetet byte, samt ledtrådar från solen, stjärnorna eller jordens magnetfält är alla viktiga sensoriska signaler som djur förlitar sig på för att överleva och fortplanta sig.

Vi studerar djurens sinnen på alla nivåer – från molekylär nivå till beteende – inklusive den molekylära grunden för sensorisk transduktion, funktion och egenskaper hos sensoriska receptorceller, samt mekanismerna för hur sinnesintryck bearbetas i hjärnan. Vi är också mycket intresserade av hur djurens sinnen har utvecklats för att anpassa sig till deras ekologi – ett forskningsområde som kallas "sinnesekologi". Det är även är ämnet för vår internationellt välrenommerade forskarutbildningskurs med samma namn, som vi ger vartannat år. Några av våra forskare bedriver tillämpade studier av insekters sinnen, med koppling till jordbruk och skogsbruk.

Syngruppen

Syngruppen (Lunds universitets forskningsportal) är internationellt erkänt som ett av världens ledande centrum för jämförande forskning om synsystem. Med cirka 50 medlemmar och sju aktiva forskargrupper omfattar vår forskning synsystem hos en stor bredd av djur, från maneter, insekter och kräftdjur till bläckfiskar och ryggradsdjur. Vi intresserar oss för ögonens utformning och evolution, hur ögonen är anpassade till olika livsstilar och miljöer, samt hur synen – i samspel med andra sinnen – används för navigering och för att styra beteenden. Vi använder en mängd olika tekniker, från optik, elektrofysiologi och teoretisk modellering till mikroskopi, molekylärbiologi och beteendeexperiment, och vi kombinerar fältstudier med laboratorieexperiment.

Feromongruppen

Den internationellt erkända Feromongruppen (Lunds universitets forskningsportal) bildades för ungefär 40 år sedan och består idag av omkring 20 medlemmar. Vår forskning fokuserar på de kemiska sinnena – lukt och smak – och hur kemiska signaler påverkar djurens ekologi, framförallt hos leddjur. De huvudsakliga studieobjekten är flugor, myggor, nattfjärilar, skalbaggar, fästingar och spindlar. Vi använder en rad olika metoder, från biokemi och molekylärbiologi till elektrofysiologi och beteendestudier. Vi undersöker grundläggande frågor om utvecklingen av feromonkommunikation och hur kemiska ämnen används i interaktioner mellan insekter och växter samt i symbios mellan insekter och mikrober. Vi driver även tillämpade projekt för att förbättra hanteringen av skadedjur inom jordbruk och skogsbruk, samt för att bekämpa sjukdomsspridande vektorer.

Feromon-gruppen ingår i Max Planck Centre next-Generation Insect Chemical Ecology (nGICE), en plattform för framstående forskningsinsatser. Plattformen inkluderar även forskare från SLU Alnarp och Max Planck Institute for Chemical Ecology i Jena, Tyskland. Syftet med centret är att undersöka hur faktorer kopplade till antropocen påverkar insekters kemiska kommunikation, samt att utbilda nästa generation kemiska ekologer med fokus på insekter.