Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Jungfrufödsel – mer än en biblisk legend

Skärmdump från intervjufilm med Jessica Abbott. Foto.
Jungfrufödsel, så kallad partenogenes, förekommer bland ett flertal djurarter. Att det ska uppstå spontant hos människan är dock extremt osannolikt. Foto: Hanna Linder/Lunds universitet.

Nu när det lackar mot jul går tankarna osökt till den havande Maria i stallet. Men hon är inte ensam som galjonsfigur för livgiveri utan inblandning av det motsatta könet. I djurvärlden finns det gott om arter som hänger sig åt obefläckad avlelse.

Det som vi kallar för jungfrufödsel innebär att ett obefruktat ägg kan utvecklas till en ny individ. Den tekniska termen för detta fortplantningstrolleri är partenogenes. Nästan alla typer av djur, förutom däggdjur, har arter som kan föröka sig asexuellt genom partenogenes: insekter, kräftdjur, spindlar, fiskar, groddjur, kräldjur och till och med fåglar.

– Det finns för- och nackdelar med asexualitet. Det går att föröka sig mycket snabbare och slösar ingen energi på onödiga hanar, men eftersom alla individer av samma klon är genetiskt lika varandra har man sämre anpassningsförmåga och riskerar i större utsträckning att samla på sig dåliga mutationer över tid, säger Jessica Abbott, evolutionsbiolog vid Lunds universitet.

Se en video där evolutionsbiologen Jessica Abbott resonerar kring jungfrufödsel. Film: Hanna Linder/Lunds universitet.

Se en video där evolutionsbiologen Jessica Abbott resonerar kring jungfrufödsel. Film: Hanna Linder/Lunds universitet

I djurvärlden finns det flera olika varianter av jungfrufödsel som ger olika resultat. Asexuella, jungfruliga kalkoner är inte ovanligt. Men deras ägg kan endast producera hanar, vilket skapar en evolutionär återvändsgränd. Bladlöss och vattenloppor växlar mellan sexuell förökning och asexuell förökning beroende på årstid.

– Steklar utnyttjar jungfrufödsel för att producera söner. Honorna har nämligen två uppsättningar av alla kromosomerna, vilket är det normala för alla djur, medan hanarna bara har en uppsättning, vilket visar att de produceras från obefruktade ägg, säger Jessica Abbott.

Däggdjurens undantag

Bland däggdjuren finns det inga exempel på spontan jungfrufödsel. Kinesiska forskare har dock nyligen lyckats få möss att föröka sig genom partenogenes. Men detta har skett på konstgjord väg genom att omprogrammera arvsmassan i en polcell – en typ av cell som skapas vid produktion av äggceller – till att likna arvsmassan hos en spermiecell. Då kunde polcellen framgångsrikt befrukta äggcellen, vilket gjorde det möjligt att producera ett embryo med bara en förälder.

– Kloningen av fåret Dolly kan också ses som ett steg mot jungfrufödsel hos däggdjur. Då togs en cellkärna från en hudcell från en vuxen individ och sattes in i en äggcell som kärnan hade avlägsnats ifrån. Dolly blev då en klon av donatorn, som en tvilling som föddes mycket senare, säger Jessica Abbott.

Men om vi tar det genetiska sjumilaklivet till människan. Finns det någon möjlighet att kvinnor i framtiden skulle kunna föda barn utan inblandning av det motsatta könet?

– Det är oerhört osannolikt. Även om äggcellen inte blir befruktad måste det till en spermie för att den ska kunna dela sig. Och det är sådant som inte händer av sig själv. Det finns exempel på salamandrar och fiskar som parar sig med hanar från en närbesläktad art enbart för att få i gång celldelningen för att sedan kassera spermien. Men att detta skulle ske spontant hos människan är extremt osannolikt, säger Jessica Abbott.

Så Jungfru Maria for helt enkelt med osanning där i stallet för drygt 2 000 år sedan?

– Det hände så långt tillbaka i tiden, så det är väldigt svårt att säga någonting, säger Jessica Abbott och ler.