Fynden har gjorts inom ett projekt vid Lunds universitet som utvärderar hur restaureringsåtgärder finansierade av regeringen påverkar Sveriges mest hotade biarter. Restaureringsåtgärderna är initierade av Naturvårdsverket och genomförda av länsstyrelser i samverkan med lokala aktörer.
– Det är hoppfullt att hitta ovanliga och hotade arter. Nu när vi vet att de finns kvar finns det fortfarande en chans att restaurera deras livsmiljöer så att populationerna blir långsiktigt livskraftiga. Det ger en känsla av att det inte är för sent att vända utvecklingen. Vi fick själva lite ökad puls av detta, säger Maj Rundlöf, ekolog och miljövetare vid Lunds universitet och ledare av utvärderingsprojektet.
– Vi har meddelat bifynden till de involverade myndigheterna som uttryckt sin glädje. Det har varit så roligt att mötas av sådant stöd och positivt engagemang från alla involverade i satsningen, tillägger kollegan Maria von Post.
I Sverige finns cirka 300 arter av vildbin och av dessa är en tredjedel rödlistade. För att gynna dessa hotade arter, de flesta så kallade solitärbin som inte bildar några samhällen, fördelade Naturvårdsverket cirka 30 miljoner kronor under perioden 2020 till 2022. Det är en del av denna satsning på åtgärder för vilda pollinatörer som nu utvärderas inom projektet.
Militära områden populära
Kölblodbi, ett bi som finns fåtaligt på olika platser runt om i Eurasien, har trots intensiva eftersök inte observerats i Sverige sedan 1991 och aldrig utanför Öland. Gruppen har även observerat slåttergökbi. Det var Michael Tholin, biexpert engagerad i projektets inventeringsdel, som gjorde upptäckterna tillsammans med Cecilia Kardum Hjort, engagerad som inventerare vid Lunds universitet.
– Jag har letat mycket efter kölblodbiet på Öland i hopp om att återfinna det, dock utan någon framgång. Det var väldigt glädjande och överraskande att hitta det under inventeringen vid Kallinge flygfält. Kallinge är dock en känd hotspot för hotade bin och därför har åtgärder gjorts just här, säger Michael Tholin.
Att det hittas just på ett militärt område är däremot inte lika överraskande för dem som känner bin. Flygfält liksom militära skjutfält är viktiga områden för dessa små djur. Tunga maskiner som regelbundet skapar markstörningar är mycket gynnsamma för arterna och skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald. Militära övningsfält skyddar dessutom områden från att växa igen eller exploateras.
– Solitärbin trivs i militära områden där vegetationen varierar – från obefintlig till blommande – och stora, tunga maskiner stör. Maskinerna beter sig som skogselefanterna, som fanns i Sverige under förhistorisk tid, som river upp gräs, stampar och fäller träd, säger Maj Rundlöf.
Variation viktig
När forskargruppen undersöker olika restaureringsåtgärder är huvudfokus så kallad djupgrävning. Djupgrävningar, som innebär att vegetationen grävs upp och sandytorna blottas, är effektiva för att skapa gynnsamma förhållanden för många marklevande bin. Plantering och sådd av näringsväxter är ett annat alternativ, men då måste vi ta hänsyn till hur det nya växtmaterialet påverkar den befintliga växtligheten. Dessutom tycker biarterna olika, om både pollen- och nektarväxter.
Det är inte helt lätt att koppla fyndet av kölblodbiet till åtgärderna som gjorts, bland annat eftersom inga åtgärder har gjorts på just flygfältet. Däremot har åtgärder gjorts i flera områden i närheten.
– Det handlar förmodligen om den långsiktiga och varierande störningen från flygfältet kombinerat med restaureringsåtgärder i närheten. Det är gynnsamt för dessa bin med kontinuerliga störningar som ger en varm och varierad livsmiljö, säger Maj Rundlöf.
– Fynden visar hur viktigt det är att skydda och restaurera livsmiljöer, även om vi inte vet vilka hotade arter som finns på en plats, för plötsligt kan de dyka upp, tillägger kollegan Georg Andersson som också är med i projektet.
EU ställer nya krav
EU:s nya förordning om restaurering av natur antogs i juni av både EU-parlamentet och ministerrådet, och kommer träda i kraft inom kort. När förordningen träder i kraft blir den bindande för alla medlemsstater, inklusive Sverige.
Förordningen kräver bland annat att alla medlemsländer ska utforma nationella bevarandeplaner inom två år. Här ser Maj Rundlöf goda förutsättningar att vända den negativa trenden. Men beslutsfattarna behöver god evidens för vad som fungerar, beroende på vad de vill åstadkomma.
– Universiteten hjälper till med att lista ut vad bästa sättet att restaurera habitat för att gynna pollinatörer är. Idag finns det till exempel mycket lite kvar av öppna gräsmarker. Det ger variation att ha lite stökigare runt sig och det är en förutsättning för biologisk mångfald, säger Maj Rundlöf.