Varför dog vissa växter ut för hundratals miljoner år sedan medan andra klarade sig och utvecklades till den vegetation vi har på jorden än i dag? Det är en av de frågor som Vivi Vajda vid Naturhistoriska riksmuseet och Allan Rasmusson vid Lunds universitet söker svar på.
Historien visar vad som väntar
Vivi Vajda är växtpaleontolog och expert på utdöda växters utveckling och geografisk utbredning, medan Allan Rasmusson är växtfysiolog och expert på hur nu levande växter anpassar sig till stress. Tillsammans kompletterar de varandra. Forskarsamhället är överens om att det pågår en massdöd av arter, till stor del orsakad av mänskligheten genom faktorer som påverkar klimatet. Men massutdöenden har inträffat förr, och det är genom att studera dessa som forskarna hoppas att bättre kunna förstå vad som pågår och vad som sannolikt väntar i framtiden.
– Vårt mål är att klarlägga hur de fossiliserade cellerna ser ut i mikroskopisk och molekylär detalj i sedan länge utdöda växtgrupper, och hitta karaktärer som visar på hur de var anpassade till de extrema skiftena i tillväxtförhållanden som rådde i samband med stora massutdöenden. Vi ska jämföra med de närmaste nu levande släktingarna odlade i en miljö som motsvarar det som vi tror de utdöda växtarterna utsattes för, säger Allan Rasmusson.
– Vi har vid inledande pilotstudier funnit välbevarade fossila, 200 miljoner år gamla, löv som i mikroskopet visat sig ha celler med tydlig cellvägg och cellkärna. Vi kan knappt vänta med att sätta igång med detta spännande projekt som tack vare Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse nu blir möjligt, säger Vivi Vajda.